Foto

Varför jag fotograferar

Att fotografera är för mig en tvåvägskommunikation och med det menar jag att de känslor som lever inom mig antingen vill komma till uttryck eller stillas. Jag fotograferar mest i naturen, det lugnar mig och det jag upplever i naturens olika skepnader finner på något sätt sin väg in till mitt inre.

Naturen lugnar, förför och mystifierar min vardag och den känsla som naturen ger mig vill jag återspegla med mina fotografier. När jag reser till olika länder och städer förförs jag av den arkitektur som människan skapat, ofta genom århundraden men ibland även årtusenden.

Med mina fotografier av arkitektur vill jag förmedla linjer, färger, former och de känslor som ligger inbäddade i dessa skapelser. Människor som skapar, bygger, förändrar och införlivar sina tankar och visioner ger oss övriga en glimt in i den nya världen och även en ständig påminnelse om vad vi kan göra när vi samarbetar.

I naturen samverkar växter och djur med universum. I arkitekturen samverkar människor både med varandra och universum. Likväl som naturen kan ge lugn kan även arkitekturen skapa detta. Men i samverkan med universum blir vi så mycket mer — större, mindre, känslosammare — och variationen hos dem båda lockar mig som fotograf.

Så för mig blir mitt fotograferande ett utåtriktat skapande. Jag blir betraktaren som upplever det dolda, gömda, det som ingen tror kommer att synas. Men som i högsta grad lever fullt synligt för den som väljer att se — och jag vill vara den som ser.